Roller och identiteter

I skolan så har vi haft föreläsningar om roller bland annat under förra veckan och jag har funderat en del kring mina roller och vem jag är idag och vem jag har varit.

Jag var för några år sedan i ett förhållande som byggde på en lögn från första dagen vi var tillsammans, jag kände i min rädsla för att vara mig tvingad att ljuga om vem jag var för denna tjej.
Hur påverkade detta vårat förhållande är något jag har funderat en del kring. Det jag har kommit fram till är att jag hade en fasad som jag vid alla tillfällen var tvungen att upprätthålla och det blev till slut även min identitet, jag blev min lögn och de lögner som följde med den första lögnen för att inte avslöja min första lögn.
Kan det vara så att rädslan för att visa vem jag egentligen är gör att jag tar på mig roller som kan accepteras av de som är i min närhet? Jag är helt övertygad om att det är just så som jag själv fungerar åtminstonde. Jag är idag fortfarande driven av mina rädslor, däremot så drivs jag på ett posetivt sätt av de idag. När det kommer till rädslan för att vara ensam genom livet(relationer på alla plan) så försökte jag förut undvika obehag genom att inte släppa någon för nåra eftersom jag då kan bli sviken och bli ledsen, idag så väljer jag istället att släppa in folk eftersom glädjen av att ha nära relationer med personer i min omgivning övervinner den besvikelse som i vissa fall kan infalla om personen sårar migpå ett eller annat sätt. Nu känns det som om jag har kommit ifrån det jag tänkte skriva om i början så jag ska försöka komma in på spåret med roller och identitet ogen.

Förut så blev mina roller min identitet och jag valde roll för att kunna passa in i min omgivning, de jag umgicks med och det som hände just då. Idag så har jag olika roller och även olika identiteter, den starkaste av mina identiteter är Joel(mig själv och det jag står för) mina roller byts även idag beroende på vilket sällskap jag är i fast inte i samma utsräckning och Joel finns med på ett sätt som jag inte gjorde förut. Jag är mig själv i alla roller som jag har men väljer vilka sidor som ska vara dominerande, jag skulle till exempel inte fjanta mig om en massa när jag sitter som ordförande i någon förening eller som styrelseledamot. Jag kan däremot vara fjantig när jag är med vänner som jag vet kan ta den sidan och lägga sig på samma nivå som mig. Det viktigaste tycker enligt min mening är att jag kan stå för mina värden i livet och mina värderingar vilken av dessa roller jag än intar eftersom jag fortfarande är mig själv.

Poesi

Jag har suttit och knåpat på lite poesi ikväll. Det har startatr en skoltidning som jag funderar på att skriva något litet i och det första numret ska handla om Palestina. Så jag tänkte att jag skulle publicera de här först.

Vi vet hur nazismen slet världen isär.
Vi vet vilka skador människor tog.

Strax efter kriget vi startade ett till.
Vi slet ett land isär, vi satte människor i misär.

Ännu idag en konflikt består.
Hur ska vi veta vart vi står, när vi ser palestina blöda som ett öppet sår?

_____________________________________________________________________________________


Vi ser ett land, ett land som är splittrat.
Splittrat av hat, hatet hos hela folkgrupper.
Folkgrupper med samma Herre, Herren i två olika religioner.
Religionen ses som hinder, hinder går att övervinna.
Övervinn rädslan, rädslan för att enas.
Enas tillsammans, tillsammans ni kan leva.
Lever tillsammans, tillsammans i kärlek.


Det här var bara snabbt ihopslängt, ska kolla på de igen om några dagar och se vad som går att göra åt saken.

Vänskap

Vänskap är något väldigt speciellt och något väldigt vackert. Jag har diskuterat det här förut med min mamma och jag fick mig några tankeställare då. Om två personer är vänner så är det enligt mig inte meningen att en av dessa två ska vara den drivande för att det ska hända saker och man ska träffas, det är inte meningen att en av dessa parter ska vara den som alltid ringer och undrar om man ska hitta på något. Vänskap handlar om att ge och få, jag ska dela med mig av mig själv och ge det jag kan i förhållandet till den/dom jag kallar mina vänner och vice versa.
Jag har en del personer som jag inte skulle ha något problem att umgås med, tvärtom så ser jag dom som väldigt fina och bra människor som jag gärna hade velat ha som mina vänner. Det som är tråkigt är att med dessa människor så är jag den som har ringt och undrat om vi ska hitta på saker eller bara ringt för att prata, jag känner att jag har blivit less på att vara den personen som alltid hör av sig, på att alltid vara den drivande. Jag har ett par vänner som jag pratar med mer eller mindre regelbundet och där inte jag är den som alltid hör av sig utan det är båda parter som hör av sig.

Ha en bra söndag!

Helg = Alkohol?

Jag ska iväg på fest hos en kompis ikväll och kom och tänka på det med fest/helg = alkohol som det är för många i dagens samhälle. Vad är det som gör att vi har den sortens alkoholkultur som vi har? Ett samhälle som nästan kräver att man ska vara alkoholpåverkad för att socialisera med andra människor och träffa nytt folk, där normen är att dricka och man blir kritiserad för att man är nykterist och anklagad för att vara tråkig. Jag har varit en del av den alkoholkulturen förut men idag tagit ståndpunkten att jag inte dricker. Detta betyder inte att jag har tråkigt en fredagkväll när jag ska på fest, det jag har märkt är att jag har mycket roligare eftersom jag har mer energi och vet vad jag gör. Jag behöver inte vakna upp dagen efter och försöka komma ihåg hur gårdagen ser ut och fundera på hur jag gjorde bort mig. Jag vet när jag vaknar efter att jag varit ute och dansat eller varit på fest hur kvällen har varit och vad jag har gjort.
För att kunna ändra på den här kulturen som vi har idag så kommer det behövas en attitydförändring hos ungdommarna, denna attitydförändring tror jag behöver komma från den vuxna världen så att vi inte säger en sak till tonåringarna och visar en helt annan. Om vi får en förändring hos de vuxna kommer det per automatik medföra att den nya generationen kommer ha en annan syn på alkohol och detta medför en minskad förbrukning av alkohol.
Det är kul att vara ute nykter, det är enligt mig roligare att vara ute nykter. Det enda som behövs är att man vågar släppa på sin fasad, den fasad som alkoholen annars har hjälpt en att släppa. Fördelen med att släppa på den själv är att du väljer hur mycket du vill släppa på den, hur mycket du vill slappna av och ta nya kontakter vilket inte går att göra med alkohol i blodet. Jag är övertygad om att alla som läser detta och har druckit sig berusad någon/några gånger har varit med om att man gjort saker som man ångrar dagen efter, detta är något som lätt går att förhindra genom att istället gå ut i ett nyktert tillstånd och ha kul.

Självömkans träsk

Jag har suttit i mitt träsk ett tag nu, tog och pratade med en person som kunde sparka mig i arslet så jag skulle ta mig upp därifrån och göra något åt saken istället för att bara fortsätta gräva ner mig. Så nu har jag tagit tag i lite viktiga saker och börjat få iordning på lite tankar och annat.

Hur kommer det sig att jag trivs så bra i min självömkan? Jag vet att den inte är bra för mig och att det inte är den bästa sinnesstämningen om jag vill vara en bra medmänniska, ändå så kan jag sitta kvar där i flera veckor ibland. Jag tror att det delvis beror på att jag trivs med att tänka mig mig själv och tycka synd om mig själv och delvis så beror det på att jag inte pratar med någon av de människor jag har i min närhet som kan ge mig den där sprken i röven som jag behöver för att rycka upp mig och stila mig. Jag har all kunskap om vad som händer inom mig när jag hamnar där och hur jag ska ta mig ur det, fast jag klarar bara inte av att göra det utan en spark i röven och när jag får den så gör jag det jag ska så snabbt jag kan.

En annan tanka jag har handlar om grupparbeten, vi arbetar i grupp på skolan och ibland så kan jag hamna i grupper med lite speciella personer(jag säger inte att jag inte an vara knepig att arbeta med) och i den grupp som jag är i nu så finns det en person som är frånvarande utan att meddela resten av gruppen att hon är borta och har gjort en hel del saker på eget iniativ. För mig känns det som om själva grupparbetet försvinner om man gör på det viset och det kommer även kunna synas i slutresultatet. Det viktigaste när man arbetar i grupp är en ligt mig att det finns en fungerande kommunikation och visa respekt gentemot varandra samt att det arbetet görs i samspel med de andrasom är med i gruppen.

Livet idag

Jag tänkte börja denna blogg med att skriva lite om livet idag och hur min livssituation ser ut.

Jag läser en kurs på Härnösands folkhögskola som heter Social Grundkurs, är lite aktiv inom UNF, spelar bas på sinnesrogudstjänsterna som missionskyrkan annordnar här i stan, har två bröder som bor i Härnösand, en bror som bor i Gävle, jag har en halvbror som bor hos min far och hans fru utanför sundsvall och min mor bor i sundsvall. Min vänskapskrets är väldigt utsprid och av de vänner som står mig ärmast bor ingen i Härnösand.

Jag funderar på hur det kan komma sig att jag hamnade i Härnösand igen, när jag flyttade här ifrån för snart fyra år sedan så var jag övertygad om att jag inte skulle flytta tillbaka hit igen. Nu sitter jag här och skriver i mitt rum på Härnösands folkhögskola endå. Även om jag inte trivs i staden så är det ett av mina bästa beslut att börja studera på skolan, jag har träffat massa bra lärare som har gett mig många bra diskutioner kring personlig utveckling och dylikt. Jag är nöjd med mitt val att flytta till Härnösand även om det är en stad som jag inte kan tänka mig att bo i under en längre period.

Okej, lite tankar då.
Kan det vara så att vi alla är precis där vi ska vara vid precis rätt tidpunkt? Jag tror att det är så, jag har vid flera tillfällen träffat precis rätt person vid precis rätt tillfälle för att kunna ta mig vidare i mitt liv och få mig att växa som person. Hur kan det då komma sig att det ibland känns som om jag borde göra mera för mina medmänniskor och ge tillbaka mer av det som jag har fått ta del utav? Jag skulle vilja dela med mig av mina erfarenheter till fler människor och kunna ge tillbaka mer av det jag fått, jag vill se andra personer ta till sig mina erfarenheter och förstå hur dom kan använda sig av det i deras egna liv.
Självförtoende? Självkänsla? Vad är viktigast att ha för att leva ett rikt och vackert liv? Enligt mig så är det mycket viktigare att ha en stark självkänsla än att ha ett starkt självförtroende. Självförtoende var något som jag hade gott om förut, fast det gjorde inte att jag kände mig som en bra person. Faktum var att jag föraktade vem jag var och vad jag gjorde med mitt liv även fast jag hade ett stort självförtroende. Idag så har jag fått en stark självkänsla och mår mycket bättre, jag vet att jag duger precis som jag är och att det viktigaste i livet inte är att prestera utan att ge kärlek åt mina medmänniskor. Jag har upptäckt att om jag ger kärlek, tålamod, förståelse, hopp och tröst åt andra bara för att ge dom det så får jag tillbaka så mycket mer och mår fantastiskt bra i mig själv, om jag däremot ger för att jag ska få tillbaka så får jag mycket mindre tillbaka och känner mig inte alls lika nöjd med vem jag är och vad jag gör. För att jag ska må som bäst så krävs det att jag handlar på ett sätt som inte är styrt av min självcentrering och där jag sätter andra i fokus istället för mig själv och mitt mående.

Tack för idag!