Vänskap

Vänskap är något väldigt speciellt och något väldigt vackert. Jag har diskuterat det här förut med min mamma och jag fick mig några tankeställare då. Om två personer är vänner så är det enligt mig inte meningen att en av dessa två ska vara den drivande för att det ska hända saker och man ska träffas, det är inte meningen att en av dessa parter ska vara den som alltid ringer och undrar om man ska hitta på något. Vänskap handlar om att ge och få, jag ska dela med mig av mig själv och ge det jag kan i förhållandet till den/dom jag kallar mina vänner och vice versa.
Jag har en del personer som jag inte skulle ha något problem att umgås med, tvärtom så ser jag dom som väldigt fina och bra människor som jag gärna hade velat ha som mina vänner. Det som är tråkigt är att med dessa människor så är jag den som har ringt och undrat om vi ska hitta på saker eller bara ringt för att prata, jag känner att jag har blivit less på att vara den personen som alltid hör av sig, på att alltid vara den drivande. Jag har ett par vänner som jag pratar med mer eller mindre regelbundet och där inte jag är den som alltid hör av sig utan det är båda parter som hör av sig.

Ha en bra söndag!